We're sorry - You must have JavaScript enabled to login to the site.
Diplomekonom Rabbe Kilman avled 1 april på Madeira i sviterna av en plötslig sjukdomsattack. Han innehade under sin arbetskarriär en rad ledande befattningar inom förvaltning och ekonomi. Rabbe var mångsidigt begåvad och fysiskt välutrustad och gjorde sig i yngre år gällande bl.a. i flere bollsporter. Av hans hans särintressen bör man framom andra nämna skärgårdslivet, kvartettsången och seglingen. Skärgårdsmiljöstiftelsen grundades 1991 av Rabbes far och följande år övertog Rabbe ansvaret för stiftelsen och fungerade som dess ordförande till sin död. Stiftelsen samarbetar med Tvärminne zoologiska station och Nordenskiöld-samfundet och har till uppgift att bedriva forskning och att vårda och bevara skärgårdens känsliga natur. I centrum av denna skärgård hade Rabbe sitt sommarparadis på Getskär där han med familjen kunde koppla av och i fulla drag njuta av tillvaron bland holmar och skär. Då Rabbe var yngling köpte hans far Svante sexan Aglaja L1 som Rabbe år 1967 fick överta och vi, hans vänner fick njuta av seglingar i den finska skärgården och av hans godhjärtade sällskap. Turerna sträckte sig småningom allt längre bort. På våren 1977 köpte Rabbe och jag klassiska sexan Mariana L38 delvis för att sätta fart på sexmetersklassen. Det var det första tillskottet av klassiska sexor på 25 år. Flottan bestod då av en handfull sexor, idag finns det 44 st. (Det skulle vara flere om inte Lyn FIN 37 i vintras brunnit upp på ett varv i Sibbo). Han förde Mariana till nordiskt mästerskap, var årligen flitig i Hangö. Själv hängde jag med aktivt i 15 år till början av 1990-talet men Rabbe bara fortsatte. Han tävlade nu med sina släktingar, bröderna Kairamo, blev världsmästare 1995, var med om att grunda Stödföreningen för sexor, och blev 2002 hedersmedlem av Finlands 6mR-förbund. Inom NJK var han aktiv funktionär när Björkholmen byggdes och fick med åren både förtjänst- och seglartecken som tack för sina insatser och seglingsframgångar. Sången var för Rabbe ett annat dominerande intresse. Kvartettsången i Akademiska Sångföreningen och Sällskapet MM fick i Rabbe en bärande andra bas. Hans röst hade en varm sonor klang som utgjorde ett förnämligt fundament i bl.a. kvartetten The Playboys. Rabbe var en godhjärtad kamrat och det må sedan gälla bandy, fotboll, handboll eller kappsegling så kämpade han alltid till sista blodsdroppen. På seglingsbanan var han taktiskt klok, aggressiv, ibland våghalsig men alltid med full respekt för reglerna. Som människa var han initiativrik, entusiastisk och viljestark. Samtidigt var han en lojal och empatisk vän som trivdes i goda kamraters lag där han var en underhållande, entusiastisk och färgstark sällskapsbroder. Det blev inget Sandhamn och VM för sexor för Rabbe och sexan Mariana i juli detta år och det blev ingen tillsegling dit för min egen del. Rabbe har halat sina segel för sista gången.
"Mats Andersson seglar- och sångarkamrat"
Suomen 6mR-liiton perustaja.
Ur Sexornas Jakt om Ingvard:
Hösten 1980 begynte undertecknad samla material om Finlands, delvis Sveriges och Ålands 6 mR klass. Det var en intressant och fängslande hobby att forska i tidskrifter, segelklubbarnas årsböcker och jubileumsskrifter samt att i regattaprotokoll ta del av sexornas jakt på kappseglingsbanorna. Redan som nioåring år 1923, satt jag under regattan med mina bröder på stranden av Västra hamnen i Mariehamn och beundrade BRITT MARIE, INGUN, CARINA och andra smäckra skärgårdskryssare samt sexorna CARESSE, KERTTU och ALOHA. Vi följde noga med deras uppgörelser på banorna. Vid nästan samma tid började sexorna tävla om Guldpokalen, som instiftades av NJK. De hårda kamperna uppmärksammades av seglare och tidningspressen med referat och bilder. Namn som STELLA, OLKKALA, SVALAN, MERENNEITO, svenska KONKRET, BISSBI, MAY BE, norska IRENE, ELISABETH IV och många fler finns inristade på näthinnan och i minnet. Det var en stor sensation, då Einar Olofsson sexan ANJA köptes av hans bror Oskar Olofsson till Mariehamn 1930, och när sjöfartsrådet Gustaf Erikson några år senare förvärvade ISOLDE (ex KALERVO) för sonen Edgars räkning. Nu fick jag både som gast och rorsman på ISOLDE förnimma den underbara känslan av segling som är särskilt påtaglig hos sexan. Pojkårens drömmar om att en gång få äga en av dessa alla “segelbåtars drottning" och alla minnen har säkert varit en drivfjäder vid forskningsarbetet. Då sexan JOLANDA III år 1968 hamnade i familjens ägo och även andra sexor köptes till Mariehamns Seglarförening, var det rörande att se all kärlek, omsorg och alla uppoffringar vid de stora krävande arbeten, som utfördes för att iståndsätta dyrgriparna. Tidningen Åland 22.12.2004 Ingvard var en flitig tävlingsseglare och han har varit både kommodor och ordförande i Mariehamns seglarförening och utsågs 1988 till dess hedersmedlem. Redan under pojkåren kom han i kontakt med segling och R6-orna och efter det intresserade deras utveckling och farkoster honom. Efter elva års forskningsarbete utkom han 1992 med boken "Sexornas jakt" som fick stor uppmärksamhet. Samma år utsågs boken till årets idrottsbok i Finland. 1992 tilldelades också Ingvard både författar- och forskningsstipendium och året därpå utsågs han till "Årets mariehamnare".
Ur sexornas jakt om Affe:
När segelbåtarna senaste vinter låg i vinterdvala kom sorgebudskapet till oss: Affe hade gått bort. Segelsporten hade förlorat en karismatisk personlighet, som ägnat en stor del av sitt liv åt segling. Affe var ett begrepp inom seglingen. Han visste mer än någon annan om seglingens historia. Ett exempel på Affes skarpa minne var när han besökte Ingvard i Mariehamn. Ingvard hade en Bekentavla föreställande skonertjakten Susanne. Affe såg på tavlan fundersamt och sade: " Nej, det här är inte Susanne, utan Westward". Affe reste hem och tre dagar senare fick Ingvard ett brev. Brevet innehöll två artiklar från Frisk Bris år 1910. Ur dessa framgick det att bilden på Susanne var den samma som Ingvard hade, men på den stod det Westward. Vem hade fel? Kanske var det Frisk Bris som hade förväxlat bilderna, eller kanske Beken förväxlade namnen på jakterna. Men Affe hade rätt. Affe har alltid personifierat seglingsexperten, som varit med om att förverkliga seglingshistoria under så gott som hela Finlands självständighets tid. Redan 1928 bidrog Affe till Frisk Bris med ett billdcollage från Sandhamnsregattan samma år. Efter detta har han varit seglingssportens trotjänare i över 60 år. Även om Affe främst var verksam inom NJK, gagnade hans kunskaper och intresse seglare även utanför Finlands gränser. Affes uppgifter inom NJK har varit många. Han har varit hamnkapten, kamrer, bibliotekarie, besiktningsman, presschef, juniorinstruktör och medlem av olika kommittéer. För många seglare är Affe dock känd som skribent. Han har bland annat varit redaktionnsekreterare på Frisk Bris, skrivit seglarkrönika i Svenska Pressen och varit Seglabladets korrespondent. Dessutom rapporterade Affe till många olika tidningar från olika seglingstävlingar och klubbmöten. Han var alltid mån om att artiklarna skulle vara sakliga och korrekta. Därför var hans eget bibliotek fullt av böcker med hans personliga korrigeringar. Som författare har Affe bland annat deltagit i verken "Nordens båtar" (1939 41), "Urheilijan pikkujättiläinen", Niels Hjorths "Sjösport" (1960). Han var hedersmedlem i NJK sedan 1980, dessutom var han inkallad ständig medlem i HSS och ASS, samt medlem i BS och HSK. Affe ansåg det vara viktigt att göra propaganda för segling i Finland på olika utställningar. Affes monter i båtutställningen "Allt för sjön" blev bekant för mången svensk seglare. Där gjorde han reklam för den finländska skärgården och olika seglingsevenemang i Finland. Utställningen finansierades av olika segelföreningar och Affe själv! År 1958 hade han en liknande monter i den tyska "Wassersport" utställningen. Affe var även en av initiativtagarna till båtutställningen i Helsingfors, som första gång arrangerades i Olympiapaviljongen 1958. År 1919 kappseglade Affe för första gången med Hangö udds centerbordsbåt år 1919. Då var han 14 år gammal. Sex år senare köpte han sin första båt, SKUM. Det var en gaffelriggad pojkbåt med 14 kvadratmeters segelyta. Med denna deltog han i NJK:s onsdagskappseglingar och blev alltid sist. Affe berättade att han tyckte att "farbröderna var snälla när de tillät honom starta och tävla mot de större båtarna, trots att de alltid fick vänta på honom". År 1929 köpte han en 15 kvadratmeters skärgårdskryssaren ATTACK. Vid sidan om sina egna båtar gastade Affe ofta på olika båtar, såsom Gunnar L. Stenbäcks 22:a INGE III, R. Lindbergs TUMLAREN, Oscar von Behrs åldersklassbåt INGRID, Birger Anderssons valörbåt BRITT, Henrik Ramsays femma ILIANA, Olof Wallins femma MARINA och Gösta Kyntzells sexa INGA LILL XXVI. Från och med 1943 seglade han framgångsrikt Gustaf Lidbecks A båt GYSINGEN. Affe trivdes även med att hålla korta anföranden och föredrag. Med livlig, om än anspråkslös blick, kunde han utförligt berätta om det kejserliga besöket på NJK, Guldpokalseglingarna 1939 eller OS seglingarna 1952. Det finns många exempel på Affes vänlighet och anspråkslöshet, men Affe själv berättade att en av hans stora stunder var när han kunde ge NJK:s 25 årsjubileumsskrift (1886) åt Henrik Ramsay. Detta var den enda NJK skrift som Ramsay saknade. Affe saknade också skriften i sin samling, men nöjde sig med att kopiera den. Trots att Affe alltid var saklig i sina skriverier och anföranden, hade han glimten i ögat. Han kunde vid rätt tillfälle krydda med en anekdot eller ett ordstäv.
Vald till hedersmedlem 1993
Ur Magazine, c:a 1995?:
Presentation av Folke Sjödin, Finlands 6mR -förbunds hedersmedlem
Då Folke Sjödin för ett drygt år sen valdes till hedersmedlem blev han den första medlemmen utanför Finlands gränser. Han har varit till stor hjälp för arbetet med Sexornas jakt och man kan säga att han fungerat som förbundets ombud i Stockholm de senaste åren. Folke Sjödin föddes den 23 juni 1927 i Äppelviken i Bromma utanför Stockholm. 1952 utdimitterades han till ingenjör från väg och vattenbyggnadslinjen vid Stockholms Tekniska Institut. De sju första åren tjänstgjorde han som konsult i olika privata företag. Därefter tog han anställning vid örlogsbasen Muskö i Stockholms södra skärgård. Han har även arbetat på Sjöfartsverket (1965-69) och hamnavdelningen på Statens Vägverk (1969-79). För seglare har Sjödin blivit bekant på Statens Sjöhistoriska Museum i Stockholm där han tjänstgjorde från 1979 fram till sin pensionering 1992. Idag njuter Folke av lugna pensionsdagar i det "Astrid Lindgrenskt" idylliska Äppelviken. Förutom segling har Sjödin aktivt sysslat med ångbåtar och lånfärdsskridskoåkning. Han är styrelsemedlem för Stiftelsen Skärgårdsbåten som arbetar för passagerarångbåtarnas bevarande. Långfärdsskridskoåkning har aldrig slagit igenom i Finland men Stockholms Skridskoseglarklubb har varit verksam länge. Sjödin är medlem och ledare i klubben. Han är även ständig medlem i Stockholms Segelsällskap och hedersmedlem i Oskarshamns Segelsällskap. Efter utnämningen till hedersmedlem i Finlands 6mR -förbund donerade han ett vandringspris i silver. Pokalen utdelas till den sexa som samlat mest poäng i rankingseglingarna per säsong. I barndomsåren seglade Sjödin med en roddbåt med spirsegel. Senare köpte familjen en Ålandssnäcka med 22 kvadratmeter segelarea. Efter att bland annat ha haft en kanotkryssare (E-kanot) i 15 år reste han till Finland för att segla sexan Merenneito II (L 22) till Sverige. Hon hade köpts av hans goda vän Leif Eriksson. De hämtade Merenneito II från Helsingfors och seglade till Hangö där de träffade säljaren Heming Elfving. Även om Sjödin inte hade tänkt köpa sig en sexa kunde han inte motstå Lillevi (L 48) och ett år senare köpte han jakten. Sjödin träffade Affe Alftan för första gången på båtmässan i Älvsjö 1961 och efter detta blev de goda vänner, dels beroende på att Sjödin hade köpt en finländsk sexa. När Sjödin fick höra att Ingvard Liewendahl samlade uppgifter om sexor, tog han kontakt med Ingvard och frågade om han kunde hjälpa till. Värdet av hans arbete framgår av att hälften av Finlands sexor har även funnits i Sverige. Han ställde hela Statens Sjöhistoriska Museums bildsamlingar till förfogande och boken hade varit mycket fattigare, både innehållsmässigt och med tanke på bildmaterialet utan Sjödins hjälp. Folke forskade även i båtarnas öden och fann bland annat nya uppgifter om Kerttus (L 5) öden i Sverige. Som seglarvän är Folke Sjödin chevaleresk och han har ofta ställt sitt hem och sina kontakter till sina vänners förfogande. Han berättar anspråkslöst att en av de mest intressanta seglingsupplevelser han haft var när han med sexan Ninnie (S 47) passerade Danviksbron till Hammarbyleden som sista segelbåt innan bron lyftes upp och trafiken stoppades då Sverige övergick till högertrafik. Detta var den tredje september 1967 klockan 15. Han berömmer också hellre sin svågers, OS-seglaren Bengt Melins, meriter inom Starbåtsklassen än lyfter upp sina egna bedrifter. Hans kärlek till havet och seglingen framfår av när Christer och Ingvard Liewendahl för några år sen frågade om han villse segla sexan Jolanda (L 39) till Mariehamn en kall septembersöndag efter Segelbåtens Dag i Stockholm. "- Vänta, jag skall bara köpa tandborste och -kräm".
Alusta saakka Antsusta tuli luokan kantavia voimia. Hän toimi Suomen 6mR-liiton hallituksen puheenjohtajana 1990-luvun lopulla. Hänen sinnikkyytensä tuloksena Suomessa järjestettiin luokan MM-kisat, jotka olivat suurimmat ja kauneimmat koko luokan 92-vuotisen historian aikana. Antsussa henkilöityi ylivertainen sääntö- ja taktiikkaosaaminen. Tätä hän ei kuitenkaan koskaan halunnut käyttää aseena muita vastaan, vaan herrasmiehenä hän käytti tietojaan tehdäkseen kilpailemisen tasaisemmaksi ja turvallisemmaksi. Antsun tekninen osaaminen, purjehdustaito, huolellisuus, määrätietoisuus ja aloitteellisuus tekivät hänestä kunnioitetun purjehdusveljen. Myös Antsun iloisuus, herkkyys, railakkuus, vastuuntuntoisuus sekä diplomaattisuus tekivät hänestä meidän kaikkien hyvän ystävän.
"Pekka Barck"